Tävlingsrapport - Klippan triathlon

Det är snart en vecka sedan men här kommer en liten tävlingsberättelse från Klippan. Klippans triathlon anordnas utav Klubb Sisu och detta var andra gången jag deltog i deras arrangemang och en utav anledningarna att jag ville återvända var den trevliga stämningen som det var under duathlontävlingen i våras (man kan läsa mer om tävlingen här).

Distansen det skulle tävlas på var sprint med 750 m simning, 20 km cykel och 5 km löpning. När jag såg banorna insåg jag att det inte var var en platt bana på cyklingen och verkligen inte på löpningen. En del utav sträckningen var samma som under duathlontävlingen så jag visste lite vad som vänta mig.

När jag tittade på vilka som var anmälda såg jag att det skulle bli en tuff tävling då Miro Cepciansky stod på startlistan. Miro hade tidigare i år vunnit SM/RM för 35-39 åringar i Halmstad och när jag tittade på tiderna så insåg jag att han simmar mycket bättre än vad jag gör och löper snabbare än mig. Taktiken innan loppet blev ju ganska klar nämligen att tappa så lite som möjligt under simningen och försöka cykla till sig ett tillräckligt stort försprång som jag sen skulle försöka hålla in i mål.

Innan tävlingen var det en mycket trevlig stämning och jag tror att alla var imponerade utav en utav deltagarnas egna snickrade tempohjälm som var en vanlig hjälm med en metallfolie "strut" där bak.

Aerohjälmen på plats!

Innan simstarten var min taktik att försöka hitta några bra ben att ligga bakom och att inte tappa för mycket tid upp mot de snabba simmarna. Min plan fungerade fint till första bojen då jag ligger på "fel" fötter och min lilla klunga kommer iväg och jag klarar inte jobba mig tillbaka till de utan jag får simma själv och kommer upp ur vattnet som 8-9 man. En helt ok simning men hade jag bara kunnat hänga med gruppen framför mig hade det nog gått lite snabbare!

Växlingen från simningen gick bra och det är något som har fungerat bra hela året förutom på sprinten i Halmstad. Jag visste inte nu riktigt hur jag låg till men mina främsta konkurrenter var framför mig med cirka 2 minuter om nu de hade simmat bra vilket jag trodde var fallet.

Ut på cyklingen och nu var det bara att ge allt för att försöka fånga in alla. Jag körde med diskhjul bak och 56 mm fram och det är den kombination jag kör på 9/10 utav sprinttävlingarna även om det är backigt. Det tog inte speciellt lång tid innan jag började plocka några placeringar. Jag fick snabbt ett kvitto på att benen var bra då i en stigning klarade jag köra på hyfsat tunga växlar i aeropostion när de andra jag såg stod upp och klättra.

Cykelbanan var en vändpunktsbana vilket helt klart var till min fördel då jag kunde se hur jag låg till. När jag närmade mig vändpunkten var det två deltagare före mig och längst fram låg Miro och han hade cirka 1 minut upp. Det var cirka 12 km kvar och nu skulle det bli tufft att först komma ifatt och sedan cykla till mig en tillräckligt stor ledning för att kunna hålla ända in i målet. Med cirka 5 km kvar är jag ikapp och "vilar" mig i kanske 10-20 sekunder för när jag cyklar förbi vill jag snabbt bygga upp ett mellanrum så att personen jag kör om inte får ligga 10 m bakom och använda mig som draghäst. När jag passerar kör jag för fullt och ligger mellan 45-47 km/h i 30 sekunder vilket räcker för att få en lucka och nu försöker jag köra så hårt som möjligt till växlingen. Snitthastigheten visar 41.1 km/h på min Garmin och det är en bra tid på en ganska backig bana.

Jag är den första som växlar och hinner in och tar på mina skor och när jag kommer ut hoppas jag att jag har byggt upp tillräckligt avstånd men när jag nästan krockar mer Miro som är på väg in så vet jag att avståndet inte är så mycket som jag skulle vilja och nu kändes det helt osm en öppen historia.

Löpningen gick växlande från asfalt till skogsstigar där det var lite blöt så i en nerförbacke är jag nära att sätta mig på rumpan. Jag vågade inte titta bak de första 5 minuterna utan bara löpte på så gott jag kunde men i en lång uppförsbacke vände jag mig om och såg Miro längre ner. Det var svårt att se om han tagit in eller omavståndet var detsamma. Efter cirka 3,5 kilometer kom vi ut från en lite skog och det var det ganska öppet så jag tittade på klockan och försökte få en uppfattning hur jag låg till och jag fick det till att jag hade ett försprång med cirka 45 sekunder men jag vågade inte slappna av för det var en lång nerförsbacke kvar och i våras flög Miro nerför backarna och sprang ifrån mig på första löpningen. I sista backen insåg jag att det var klart och jag kunde mycket nöjd korsa mållinjen som vinnare utav Klippan triathlon!

Jag vill framföra ett stort tack till Klubb Sisu för en mycket bra och trevlig tävling! Än en gång har de gjort ett fantastiskt jobb och skapat en mycket trevlig och tuff tävling! Tack så mycket!