TriathlonRasmus: Challenge Copenhagen (del 2), tävlingsberättelsen!

05:05 ringde min mobil och jag var snabbt uppe och stängde av larmet så att övriga familjen skulle få sova vidare men det lyckades väl sådär. I och med att man hade redan hade checkat in cykeln och lämnat in löparväskan var det inte speciellt mycket man behövde ha med sig till startområdet. Jag tog på mig mina tävlingskläder och överdragskläderna tog väskan med våtdräkten och tog hissen ner till lobbyn. Där var fullt av folk som antingen åt frukost eller var på väg till metron för att ta sig till startområdet. Personligen har jag svårt att äta frukost på tävlingsdagar så jag drack lite juice och åt ett Powerbar och en banan och det är tillräckligt för mig.

Jag kom fram till växlingsområdet 1 (man använder sig utav två växlingsområden i Challenge Copenhagen) med en timme tills det var min simstart som var 07:15. Tidsmässigt kändes hur bra som helst ingen stress och jag hade god tid att kolla över cykeln en gång till och pumpa upp däcken till rätt tryck (eller det tryck jag ville ha). Det är rätt skönt att redan ha checkat in cykeln dagen innan så man slipper det samma dag som starten är.

Simningen var ett varv inne i den nybyggda lagunen vid Amagerstrandpark. Uppvärmingen skedde ute i Öresund och det fungerade hur bra som helst.

Min starttid var 7:15, eliten startade 7:00 sedan var det kvinnliga age groupers (tror jag) som startade 7:05. Starten gick från strandkanten och jag ställde mig i mitten utav mitt startfält då jag simningen inte är min starkaste gren och sen tycker jag att folk oftast vill fram för snabbt och klättrar över sen tar det oftast 5 minuter sen simmar man om personerna som hade så himla bråttom i början.

Mitt mål var att komma in runt 1:15-1:20 och jag trodde att ifall allt flöt på bra skulle jag komma in däromkring. En sak som jag tyckte var svårt med simningen var att se hur långt man kommit och hur man låg till med tiden. Jag hade min klocka som visa tiden men jag hade inte en aning hur långt jag hade simmat. En annan sak om man jämför med Kalmar är att det var bara ett varv så ingen vila när man kan dricka lite vilket jag gillar då man även kan få en mellantid. Men i det stora hela gick simningen bra och i slutet utav simningen kom det gröna simmössor (startgruppen efter mig som startade 7:25) som simmade förbi mig men det var väntat. När man går upp ur vattnet fick man hjälp vilket var riktigt skönt och jag tittade på min klocka och den visade 1:11 och det var jag riktigt nöjd med! Jag hade förbättrat min tid med 13 minuter från Kalmar och kunde inte fått en bättre start på tävlingen.

Första växlingen gick bra och det är lite skillnad mot Kalmar när man här tar sin "cykelväska" med sig in i tältet och tar av sig sin våtdräkt lägger den i påsen och tar på det som ligger i väskan. Första växlingen var inga problem och jag hade inga problem med att hitta min cykel heller utan det var bara att ta på sig hjälmen och ta tag i cykeln och börja jogga med den ut ur växlingsområdet.

Väl ute ur växlingsområdet hoppade jag på cykeln ställde mig upp och började trampa för att få upp fart och då händer det efter kanske 100 meter hör jag ett plink helt plötsligt börjar bakhjulet gå in i bakbromsen jag bestämmer mig för att köra på men måste stanna efter några kilometer. Jag stannade och hoppade av cykeln och märker då att en fästet till en ekra har gått sönder och att hjulet nu går som en åtta det tar i bakbromsen på ena sidan och ramen på andra. Jag får lite panik och börja tänka vad jag ska göra. Jag har tränat för denna tävlingen i nästan ett år och nu står jag bara någon kilometer in på cyklingen och vet inte ifall jag måste bryta eller vad jag ska göra. Jag bestämmer mig ganska fort att det får bära eller brista och jag bestämmer mig för att cykla på och chansar att hjulet kommer att hålla.

Efter cirka en mil kommer en grupp cyklister ifatt mig och cyklar om mig ganska enkelt. Jag reser mig ur tempoställningen och frihjular och tittar bakåt för att se hur hjulet beter. Helt plötsligt dyker det upp en domare och ger mig ett gult kort vilket jag verkligen inte har en aning om varför han ger det till mig när jag ser gruppen framför mig köra vidare med 5 stycken inom 10 meter totalt. Min första tanke är att man undrar ju hur fan han dömer men jag tänkte han kör väl upp och tar hela den gruppen och jag har haft lite otur bara men icke. Domaren kör bara förbi gruppen och då är jag inte speciellt nöjd med ett trasigt bakhjul en varning efter kanske 12 km cykling.

När man har cyklat några mil svänger man in i Danmark och vägarna blir mindre och cyklingen blir lite mer teknisk med lite kurvor och banan börjar bli lite backig. Efter drygt 8 mil kommer banans största backe där även cykel vm kommer att köras och om jag ska vara ärlig är inte backen speciellt jobbig dock är vinden jobbig och mitt bakhjul börja gå mig allvarligt på nerverna då jag inte är säker på att det kommer gå sönder eller vad som kommer att hända med det. Första 90 km går på 33,5 km/h och jag är säker på om jag hade haft ett helt bakhjul så hade det gått lite fortare men just då var jag mest nöjd med att det inte gick i sönder.

Här pekar jag och beklagar mitt bakhjul för mina supportrar

Slutet utav första cykelvarvet går genom en stad (jag vet inte vilken) och där cyklar man på kullersten vilket inte är speciellt skönt och ännu värre när jag är livrädd att hjulet ska braka ihop. Men det håller och man ger sig ut på andra varvet och får medvind igen vid kusten och sedan motvind när man vänder inåt och ska tillbaka. Här kommer många mörka tankar under cirka en timme när jag inte tycker något går bra. Vinden känns för jävlig, cykeln är sönder osv jag börjar helt enkelt vackla lite mentalt vilket jag inte tror är ovanligt på långdistans triathlon. Tankarna börjar vända när jag har 40 km kvar då börjar jag tänka att cykeln kommer ju att hålla! Nu har jag bara lite över en timme kvar på cyklingen! Helt plötsligt ser jag ljuset i tunneln och det börjar bli roligt igen! Uppför backen genom kullerstenen och hjulet håller cirka 10 km kvar och nu längtar jag tills det att jag kan hoppa av cykeln. sluttiden för cyklingen blev 5:26 minuter och ett snitt på 33km/h vilket jag är nöjd med men hade hjulet varit helt hade det gått fortare!

Väl framme vid andra växlingen hoppar jag av cykeln och en funktionär tar hand om den och man fortsätter in ett tält där man byter om till löpningen. Jag har nu dessutom 4 minuter straff för drafting? eller vad den danske domaren nu tycket och jag bestämmer mig för att ta det lugnt och få i mig vätska rätta till strumporna sätta på mig kepsen rätt, stretcha vaderna, rätta till stödstrumporna och andra små saker som man kanske slarvar med annars.

Ut på löpningen och benen känns bra och när jag ser att jag har haft 4:15 i snitt de två första kilometerna så börjar jag sakta ner lite. Jag brukar försöka att börja löpa med småsteg för att få igång benen och det brukar fungera. Löpningen var 4 varv vilket passar mig för då vet jag vad som kommer och det blir mycket enklare att försöka hålla tider osv. Löpningen gick längst med mestadels folkfyllda gator speciellt i Nyhamn där kilometertiderna automatiskt gick ner 10-15 sekunder per kilometer. Löpningen brukar jag försöka dela upp i tre delar på 14 km där de 14 km i mitten är de viktigaste klarar man att hålla sin uppsatta tid där så ligger man bra på det.

Denna dag var en dag då löpningen fungerade riktigt bra. Jag hade inga problem och kände mig stark och när jag avverkade första milen på under 50 minuter började jag fundera på hur det skulle gå. Jag bestämde mig för att sikta på att göra halvmaran på runt 1:45 då tänkte jag att klarar jag det kan jag ta det lugnare på sista 21 km. När jag hade löpt 20,8 km visade klockan 1:41 och det kändes hur bra som helst så jag bestämde mig för att fortsätta trumma på och det kändes fortfarande bra när jag hade löpt 30 km och då börjad ejag tänka att ifall jag bara håller 5:00 min/km så går jag under 3:30 på maran och det hade jag aldrig trott att jag skulle klara. De sista 12 km gick ganska smärt fritt det krampade lite i mina höftböjare på slutet men inget som störde mig nämnvärt.

Den sista biten sprang man in på en liten uppbyggd arena där målgången är längst bort och det kändes som om det var 100 000 människor som skrek på en och det var en fantastisk känsla! Nu var det absolut inte så mycket folk där man känslan var som om det var så! Löpning tog mig 3:28 minuter och nu i efterhand en ren njutning!