lördag 22 juni 2013

Motivationen är tillbaka!

Det känns så i kroppen och i huvudet! Efter Schweiz var det inte speciellt roligt med träningen. Jag visste inte riktigt hur jag skulle göra med resten utav säsongen. Istället för att kämpa för en VM biljett fick jag åka hem utan att ens få köra tävlingen (det var helt klart rätt beslut att avbryta den). När jag kom hem blev jag sjuk så jag missade Trelleborgs triathlon och tävlade sjuk i Sövde. Men jag blev inspirera utav alla triathleter i Sövde speciellt utav min fru som galant körde HIM och någon dag efter anmälde jag mig till Halmstad halv Ironman. Dock infann inte sig det där riktiga suget på att tävla igen. Men allt vände förra söndagen då jag var och tränade i Sövde. Helt plötsligt blev det roligt igen och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det!Vädret var inte det bästa och vinden gjorde det till hårt träningspass men under kvällen kändes det som om allt bara vände! Det var en riktigt skön känsla!

Nu i veckan har träningen gått bra och när vädret var så bra som det var i tisdags blev det ett bra cykelpass på 100 km varav 91 km var i bra tempo!




Onsdagen blev lite lugnare med ett styrkepass samt en utflykt med Vilmer till Åstorp där det var Tempo SM för damer och det var extra intressant i år eftersom Lisa Nordén var med och hon tog en fin andra plats bakom Emma Johansson.
Här en bild precis innan målgången på Lisa och här under kommer en bild på den cykeln som fick flest komplimanger!
På torsdagen var det dags för herrarnas tempolopp men innan hann jag med lite träning det blev 18,5 km i värmen och ett 30 minuters simpass innan jag körde upp till Åstorp. Gustav Larsson vann ganska enkelt herrarnas tempolopp men här under kommer lite bilder från tävlingen.



Gustav Larssons målgång



söndag 16 juni 2013

Tävlingsberättelse- Sövde Sprint

Tanken med att köra sprinten i Sövde var att det skulle bli en rolig träningstävling efter Rapperswil men eftersom tävlingen i Schweiz blev inställd och allt jag fick med mig hem från Schweiz var en ordentlig förkylning så var jag tvungen att hoppa över Trelleborg triathlon som var på torsdagen och försöka köra Sövde. På lördagen bestämde jag mig att det förmodligen skulle gå luftrören kändes bättre och jag var bara lite förkyld.

Jag blev hämtad på jobb 07:00 utav frun som skulle köra HIM och det enda problemet jag hade var att jag inte kan ha diskhjulet på min cykel ifall jag ska ha den på bilen så min cykel fick helt enkelt åka inne i bilen. Vi hade hämtat våra startnummer på Runners store några dagar tidigare så vi hade gott om tid innan starten.

I år var det sprinten som skulle starta först och jag trodde innan att jag förmodligen hade en chans på topp 5 men man vet inte riktigt vem som dyker upp på sprinttävlingarna och idag dök Andreas Lindén upp och att slå honom förkyld eller frisk för den delen klarar jag inte av. Det kändes helt ok och uppvärmningen kändes bra men sen började mina problem. Efter cirka 100 m i vattnet fick jag svårt att andas och jag kände att jag hade flera stora slemklumpar som skulle upp så jag fick överge min fristil och börja trampa vatten och försöka hosta upp slemmet och det gick väl sådär. Simningen är inte min bästa gren men min tid på 8:21 är dålig för att vara mig.

Halv panikslagen och svårt att andas växlade jag ut på cyklingen som 20:e person (tror jag) och redan efter 2-300 m utav cykling börjar jag kunna andas normalt igen och jag börjar plocka placeringar och efter första varvet kan jag se 5 personer framför mig och jag räknar då med att Andreas Lindén är längre fram och med bra cykelben lyckas jag cykla den näst snabbaste tiden för dagen och jag växlar in som 3:a och jag har 2:an inom synhåll. Sweet tänker jag bara löpningen kvar min starkaste gren kvar detta kan bli spännande!

Tyvärr blev det aldrig spännande då jag började få lite problem med andningen direkt och jag tyckte nog att Harald Klein som kom tvåa kontrollerade avståndet bak till mig hur lugnt som helst och hade jag hunnit ifatt hade han förmodligen haft en växel till att lägga i! Men en i mål på en tredje plats och jag måste säg att efter förutsättningar är jag super nöjd med det!

Dagens prestation stod dock frun för som genomförde den långe tävlingen och det såg stabilt ut hela tiden. Det lovar gott inför Ironman debuten senare i år!

måndag 10 juni 2013

7 dagar efter Rapperswil eller Rapperswil vs Sövde!

Nu har det gått en vecka efter Rapperswil och nu börjar det kännas lite bättre igen. Förra veckan var sådär rolig först med tävlingen i Schweiz , förkylning och WTC:s besked (mer om detta senare). När vi kom hem från Schweiz kändes det tomt. Jag hade förberett mig i över 6 månader just för den dagen och den banan sen bara försvinner allt. Nu var det helt rätt beslut att avbryta tävlingen och det var tur ingen skadade sig för hade någon fått ett träd eller någon utav de stora stenblocken på sig hade de inte överlevt.

En sak som jag dock stör mig lite på nu i efterhand var att det sas i högtalarna att vi skulle få en gratis tävling eller pengarna tillbaka efter loppet och att det skulle komma i kontakt med oss angående kvalplatser osv. Förra veckan fick jag ett mail från WTC (företaget som äger Ironman) med vad vår kompensation skulle bli. Vi har fått ett erbjudande om att ställa upp i ett antal andra tävlingar i år för 80 euro. Det speciella med dessa tävlingar är att det är tävlingar som inte är slutsålda och de kommer inte bli det heller.

Man kan tycka att det var bra av WTC att erbjuda oss platser till rabatterat pris på andra tävlingar men ju mer jag tänker på det så tycker jag inte det. Det vi blir erbjudna är att fylla upp deras tävlingar som inte blir slutsålda så de kan tjäna mer pengar. Hade de verkligen velat ge oss kompensation hade vi kunnat få erbjudandet att gälla 2014 på någon utav deras 70.3 tävlingar i Europa men de kommer vi inte få eftersom då finns risken att en utav våra 80 euro platser tar en 240 euro plats vilket är en förlust för WTC. Vi blev inte ens erbjudna att få reducerat pris till Rapperswil 2014 (förmodligen eftersom den brukar sälja slut).

Ett problem för oss som bor ha i de norra delarna utav Europa är att vi måste transportera oss ner i Europa med cykelavgifter på flyg, hotell osv. Visst kan man göra det någon enstaka gång om året men jag som inte är professionell har svårt att motivera att lägga ner flera tusen kronor bara på att ta mig till tävlingar speciellt när det finns bra tävlingar på hemmaplan!

Igår var det nämligen Sövde triathlon (HIM och sprint)! Tävlingen låg tidigare i år än den brukar men den sålde slut vilket förstås är super för arrangörerna Triathlon Syd som verkligen gjorde ett kanon jobb. I år var det nya banor både på sprinten och HIM och det var till det bättre på bägge! Nu kan Sövde vara en utav de tuffaste HIM banorna i Sverige och det är en rolig utveckling när det annars tyvärr verkar ha gått i den andra riktningen med platta snabba banor.

Nästa år kommer jag mycket hellre köra Sövde än någon WTC tävling!

tisdag 4 juni 2013

Ironman 70.3 Rapperswil

Min tävlingsrapport blir inte en tävlingsrapport då tävlingen avbröts på grund utav ett jordskred. Tävlingen hade tidigare stött på problem då simningen blev inställd några dagar innan starten på grund utav att det var 10 grader i vattnet. Jag och Hanna kom ner till Rapperswil på fredagen runt 12 tiden och det hade då regnat sedan torsdagen. Jag ville cykla banan innan tävlingen nu blev det bara en del utav banan som testades och jag måste säga att de vi kallar backar här nere i södra Sverige nämns inte ens som kullar i Schweiz! I min uppladdning inför loppet har jag cyklat på Romeleåsen och Söderåsen men de var inget jämfört med stigningarna i Schweiz. Tyvärr var vädret så dåligt så det blev bara en kort tur på fredagen.



Som ni kan se så var vädret inte så bra så jag fick bara testa en del utav cykeldeln. Men jag måste säga att området runt Zurich verkligen var vackert och jag kan bara tänka mig hur det ser ut när det är fint väder vilket jag inte fick uppleva!
Nu hoppades jag bara att lördagen skulle bli bra men tyvärr så fortsatte regnet att ösa ner så det blev att checka in cyklen men nu hade väderprognosen vänt så det skulle bli bra väder på söndagen vilket var det viktigaste. Kvällen spenderades på en italiensk restaurang och jag kände mig verkligen stark inför tävlingen.
 
Tävlingen hade tidigare blivit ändrat till en duathlon (vilket var positivt för mig) dock var starten lite stökig med ändrade grupper osv vilket ledde till att jag startade långt bak vilket inte var speciellt optimalt på en trång bana.
Men allt kändes ritkigt bra och samma sak var under cyklingen då mina första 10 km hade en snitthastighet på 38 km/h och då höll jag igen! Efter de första 10 km började klättringarna med några riktiga roliga och utmanande klättringar i hällregn (himlen bara öppnade sig) och man började bli lite kall vilket inte blev bättre när man körde ner i nästan 70 km/h.
 
På vägen in mot Rapperswil och för första varvningen på cyklingen så såg jag en grupp stå stilla och jag undrade ifall de hade fått något straff för drafting men när jag tittade lite mer nogrant såg jag att det låg stenblock och flera träd över hela vägen och det visade sig att det hade skett ett jordskred och tävlingen var avbruten (polisens beslut om jag förstod det rätt) vilket självklart var rätt beslut men den lämnade mig med en tom känsla. Jag hade ju tränat inför denna dagen i 6 månader och studerat banan och allt runt om och nu blev det inget utav det.
 
 
När jag cyklat tillbaka till Rapperswil hade jag blivit riktigt kall och jag frös verkligen och nu sitter jag här hemma i Sverige igen fortfarande med en tom känsla men även med en förkylning. Vad som händer nu verkar inte riktigt klart de visste inte ifall vi skulle få pengarna tillbaka eller få tävla gratis i en någon annan 70.3 tävling. Men det viktigaste var att ingen skadade sig men jag måste säga att lite utav viljan att tävla försvann men den kommer säkert tillbaka snart!