Två veckor efter Challenge Copenhagen.

Nu har det gått två veckor efter Challenge Copenhagen och det hänt lite saker. Direkt efter tävlingen åkte jag på en förkylning och hosta som fortfarande inte helt har släppt taget om mig. Men om jag skulle förklara första veckan med ett ord så är det trött. Jag har varit trött och de små försöka till träning har inte gått utan jag har legat och sprungit 5:30 min/km när jag har försökt att ta i lite och orken har inte funnits där. Känslan efter Kalmar förra året var helt annorlunda. Då var jag ganska pigg efter några dagar men det kan jag inte säga att jag har varit nu.

  I fredags hände en lite otrevlig sak. När jag kom till jobb och bytte om fick jag yrsel och hade svårt att gå ner till vår uppställning. Som tur är arbetar ambulansen i samma byggnad som oss så de började tog hand om mig och kollade mitt blodtryck och andra små saker men jag mådde verkligen dåligt och hade svårt att fokusera blicken. Jag fick gå upp på mitt rum och lägga mig en stund och efter ett tag kom det en från ambulansen och knackade på och frågade ifall det var ok för mig att ta ett EKG. Jag hade inget problem med det så vi gick ner till ambulansen och kopplade upp mig och de skickade iväg min "data" till en hjärtläkare i Lund som beslutade att jag skulle komma in till akuten så jag åkte med ambulansen till akuten där jag fick spendera 6 timmar. Nu hittade de ingenting som var fel på mig vilket var skönt men samtidigt lite otäckt eftersom jag gärna hade velat veta vad det var som orsakade min yrsel. Jag har däremot en låg vilopuls och låg runt 35-39 slag när jag låg där uppkopplad. Jag har sovit med min pulsmätare några gånger och brukar då komma ner till runt 30-32 slag under natten så lite nervös var jag kanske.

Men nu över till min utmaning under hösten! Jag har hittat ett maraton i Bromölla som jag tror är DM den 13 november. Det är ju perfekt jag tror det är 11 veckor tills dess så nu har jag något att träna inför hela hösten! Mitt mål måste ju vara att gå under 3 timmar ifall de yttre förutsättningar är okej. Till min hjälp har jag inhandlat ett par nya skor som borde komma i slutet på denna veckan. Det blev ett par K Swiss igen nämligen K Swiss Blade light.

Jag började träningen mot Bromölla idag med 12 km i 4:50 tempo och för första gången sen Köpenhamn kändes det bra!

Challenge Copenhagen (del 3), efter loppet.

Direkt efter loppet fanns det bänkar där man kunde sätta sig ner och få pusta ut lite. Man fick sin medalj och en handduk över sig vilket var skönt då jag började frysa lite efter målgången. Man fick sedan gå mot athletes garden vilket var ett stort tält där de serverade pasta, läsk, vatten, kakor och öl. Självklart var det Carlsberg som de bjöd på och när jag hade satt mig ner och börjat att äta såg jag bland annat att Rasmus Henning och Keegan Williamsäven de satt och försökte fylla på med lite energi efter loppet. Nu hade Henning bara varit en del utav ett stafettlag men det är ändå roligt att man kommer så pass nära stjärnorna som man kan göra i vår sport. Henning kommer dessutom att komma topp 5 i Kona ;-). Tröjan man fick är den fräckaste finisher t-shirt jag har fått än så länge!

Efter maten fanns det en bod och ett tält där man kunde byta om och duscha men det fanns inte speciellt många duschar och nu kom jag in ganska tidigt vilket gjorde att jag inte behövde vänta speciellt länge men jag tror inte att det var så lätt att få duscha lite senare på kvällen.

En Ironman pappa med två blivande Ironman/lady ;-)

När jag kom ut från området stod mina supportrar där och välkomnade mig med champagne! Efter lite småprat med de var det dags att hämta cykeln och bege sig hemåt med tåget. Som vanligt var det kaos på tåget med cykeln barnvagn andra resenärer med väskor osv. På kvällen njöt jag utav en Pizza och det är först efter några timmar som  jag tycker att det sjunker in vad man har gjort.Nu blev jag förkyld och fick en ordentlig hosta dagarna efter loppet men det har nog bara varit kroppens sätt att säga till mig att det är dags för lite vila. Dessutom hade jag svårt att sova de två första nätterna efter loppet. Jag vaknade mitt i natten och visste inte riktigt vad kroppen höll på med.

Här är lite fler bilder från loppet och på mina supportrar som gjorde min resa lättare!

Geels backe

Challenge Copenhagen (del 2), tävlingsberättelsen!

05:05 ringde min mobil och jag var snabbt uppe och stängde av larmet så att övriga familjen skulle få sova vidare men det lyckades väl sådär. I och med att man hade redan hade checkat in cykeln och lämnat in löparväskan var det inte speciellt mycket man behövde ha med sig till startområdet. Jag tog på mig mina tävlingskläder och överdragskläderna tog väskan med våtdräkten och tog hissen ner till lobbyn. Där var fullt av folk som antingen åt frukost eller var på väg till metron för att ta sig till startområdet. Personligen har jag svårt att äta frukost på tävlingsdagar så jag drack lite juice och åt ett Powerbar och en banan och det är tillräckligt för mig.

Jag kom fram till växlingsområdet 1 (man använder sig utav två växlingsområden i Challenge Copenhagen) med en timme tills det var min simstart som var 07:15. Tidsmässigt kändes hur bra som helst ingen stress och jag hade god tid att kolla över cykeln en gång till och pumpa upp däcken till rätt tryck (eller det tryck jag ville ha). Det är rätt skönt att redan ha checkat in cykeln dagen innan så man slipper det samma dag som starten är.

Simningen var ett varv inne i den nybyggda lagunen vid Amagerstrandpark. Uppvärmingen skedde ute i Öresund och det fungerade hur bra som helst.

Min starttid var 7:15, eliten startade 7:00 sedan var det kvinnliga age groupers (tror jag) som startade 7:05. Starten gick från strandkanten och jag ställde mig i mitten utav mitt startfält då jag simningen inte är min starkaste gren och sen tycker jag att folk oftast vill fram för snabbt och klättrar över sen tar det oftast 5 minuter sen simmar man om personerna som hade så himla bråttom i början.

Mitt mål var att komma in runt 1:15-1:20 och jag trodde att ifall allt flöt på bra skulle jag komma in däromkring. En sak som jag tyckte var svårt med simningen var att se hur långt man kommit och hur man låg till med tiden. Jag hade min klocka som visa tiden men jag hade inte en aning hur långt jag hade simmat. En annan sak om man jämför med Kalmar är att det var bara ett varv så ingen vila när man kan dricka lite vilket jag gillar då man även kan få en mellantid. Men i det stora hela gick simningen bra och i slutet utav simningen kom det gröna simmössor (startgruppen efter mig som startade 7:25) som simmade förbi mig men det var väntat. När man går upp ur vattnet fick man hjälp vilket var riktigt skönt och jag tittade på min klocka och den visade 1:11 och det var jag riktigt nöjd med! Jag hade förbättrat min tid med 13 minuter från Kalmar och kunde inte fått en bättre start på tävlingen.

Första växlingen gick bra och det är lite skillnad mot Kalmar när man här tar sin "cykelväska" med sig in i tältet och tar av sig sin våtdräkt lägger den i påsen och tar på det som ligger i väskan. Första växlingen var inga problem och jag hade inga problem med att hitta min cykel heller utan det var bara att ta på sig hjälmen och ta tag i cykeln och börja jogga med den ut ur växlingsområdet.

Väl ute ur växlingsområdet hoppade jag på cykeln ställde mig upp och började trampa för att få upp fart och då händer det efter kanske 100 meter hör jag ett plink helt plötsligt börjar bakhjulet gå in i bakbromsen jag bestämmer mig för att köra på men måste stanna efter några kilometer. Jag stannade och hoppade av cykeln och märker då att en fästet till en ekra har gått sönder och att hjulet nu går som en åtta det tar i bakbromsen på ena sidan och ramen på andra. Jag får lite panik och börja tänka vad jag ska göra. Jag har tränat för denna tävlingen i nästan ett år och nu står jag bara någon kilometer in på cyklingen och vet inte ifall jag måste bryta eller vad jag ska göra. Jag bestämmer mig ganska fort att det får bära eller brista och jag bestämmer mig för att cykla på och chansar att hjulet kommer att hålla.

Efter cirka en mil kommer en grupp cyklister ifatt mig och cyklar om mig ganska enkelt. Jag reser mig ur tempoställningen och frihjular och tittar bakåt för att se hur hjulet beter. Helt plötsligt dyker det upp en domare och ger mig ett gult kort vilket jag verkligen inte har en aning om varför han ger det till mig när jag ser gruppen framför mig köra vidare med 5 stycken inom 10 meter totalt. Min första tanke är att man undrar ju hur fan han dömer men jag tänkte han kör väl upp och tar hela den gruppen och jag har haft lite otur bara men icke. Domaren kör bara förbi gruppen och då är jag inte speciellt nöjd med ett trasigt bakhjul en varning efter kanske 12 km cykling.

När man har cyklat några mil svänger man in i Danmark och vägarna blir mindre och cyklingen blir lite mer teknisk med lite kurvor och banan börjar bli lite backig. Efter drygt 8 mil kommer banans största backe där även cykel vm kommer att köras och om jag ska vara ärlig är inte backen speciellt jobbig dock är vinden jobbig och mitt bakhjul börja gå mig allvarligt på nerverna då jag inte är säker på att det kommer gå sönder eller vad som kommer att hända med det. Första 90 km går på 33,5 km/h och jag är säker på om jag hade haft ett helt bakhjul så hade det gått lite fortare men just då var jag mest nöjd med att det inte gick i sönder.

Här pekar jag och beklagar mitt bakhjul för mina supportrar

Slutet utav första cykelvarvet går genom en stad (jag vet inte vilken) och där cyklar man på kullersten vilket inte är speciellt skönt och ännu värre när jag är livrädd att hjulet ska braka ihop. Men det håller och man ger sig ut på andra varvet och får medvind igen vid kusten och sedan motvind när man vänder inåt och ska tillbaka. Här kommer många mörka tankar under cirka en timme när jag inte tycker något går bra. Vinden känns för jävlig, cykeln är sönder osv jag börjar helt enkelt vackla lite mentalt vilket jag inte tror är ovanligt på långdistans triathlon. Tankarna börjar vända när jag har 40 km kvar då börjar jag tänka att cykeln kommer ju att hålla! Nu har jag bara lite över en timme kvar på cyklingen! Helt plötsligt ser jag ljuset i tunneln och det börjar bli roligt igen! Uppför backen genom kullerstenen och hjulet håller cirka 10 km kvar och nu längtar jag tills det att jag kan hoppa av cykeln. sluttiden för cyklingen blev 5:26 minuter och ett snitt på 33km/h vilket jag är nöjd med men hade hjulet varit helt hade det gått fortare!

Väl framme vid andra växlingen hoppar jag av cykeln och en funktionär tar hand om den och man fortsätter in ett tält där man byter om till löpningen. Jag har nu dessutom 4 minuter straff för drafting? eller vad den danske domaren nu tycket och jag bestämmer mig för att ta det lugnt och få i mig vätska rätta till strumporna sätta på mig kepsen rätt, stretcha vaderna, rätta till stödstrumporna och andra små saker som man kanske slarvar med annars.

Ut på löpningen och benen känns bra och när jag ser att jag har haft 4:15 i snitt de två första kilometerna så börjar jag sakta ner lite. Jag brukar försöka att börja löpa med småsteg för att få igång benen och det brukar fungera. Löpningen var 4 varv vilket passar mig för då vet jag vad som kommer och det blir mycket enklare att försöka hålla tider osv. Löpningen gick längst med mestadels folkfyllda gator speciellt i Nyhamn där kilometertiderna automatiskt gick ner 10-15 sekunder per kilometer. Löpningen brukar jag försöka dela upp i tre delar på 14 km där de 14 km i mitten är de viktigaste klarar man att hålla sin uppsatta tid där så ligger man bra på det.

Denna dag var en dag då löpningen fungerade riktigt bra. Jag hade inga problem och kände mig stark och när jag avverkade första milen på under 50 minuter började jag fundera på hur det skulle gå. Jag bestämde mig för att sikta på att göra halvmaran på runt 1:45 då tänkte jag att klarar jag det kan jag ta det lugnare på sista 21 km. När jag hade löpt 20,8 km visade klockan 1:41 och det kändes hur bra som helst så jag bestämde mig för att fortsätta trumma på och det kändes fortfarande bra när jag hade löpt 30 km och då börjad ejag tänka att ifall jag bara håller 5:00 min/km så går jag under 3:30 på maran och det hade jag aldrig trott att jag skulle klara. De sista 12 km gick ganska smärt fritt det krampade lite i mina höftböjare på slutet men inget som störde mig nämnvärt.

Den sista biten sprang man in på en liten uppbyggd arena där målgången är längst bort  och det kändes som om det var 100 000 människor som skrek på en och det var en fantastisk känsla! Nu var det absolut inte så mycket folk där man känslan var som om det var så! Löpning tog mig 3:28 minuter och nu i efterhand en ren njutning! 

Sluttiden för mitt äventyr i Challenge Copenhagen blev 10 timmar 17 minuter och 12 sekunder! Personligt rekord med mer än 45 minuter!

Challenge Copenhagen innan loppet!

Jag hade tänkt dela upp min rapport från hela helgen och dagarna efter i tre delar för att inte få ett inlägg som är för långt. Det blir en blogg del om före loppet, en klassiskt tävlingsrapport och en hur det var efter loppet. Detta är med andra ord del 1:

Challenge Copenhagen har varit min huvudtävling för hela 2011 och all fokus har egentligen legat på att få ett bra resultat på denna tävling. Vägen dit har gått genom Köpenhamn maraton, Sövde HIM och flera olika löptävlingar.

Man märkte dagarna innan att Challenge Copenhagen (CC) var lite större i allt jämfört med Järnmannen i Kalmar. Man fick ett mycket bra informationsblad (athletes guide) om själva tävlingen några veckor innan det var dags. Fredagen innan tävling var det dags för pre race möte på engelska på Bella Sky och jag bestämde mig för att åka över bron för att få uppleva det hela och visst är det lite speciellt när man helt plötsligt står bredvid triathleter som man bara har sett på internet och olika tidningar. Bland annat regerande världsmästarinnan på 70.3 distansen Jodie Swallow.  Den mesta utav informationen visste man redan ifall man hade läst informationsbladet innan men stämningen började infinna sig och efter mötet åkte jag till Rådhusplatsen där det var ett stort triathlonexpo vilket man inte är bortskämd med!

SRAM var där och visade upp lite godsaker

Flera tält med allt från Zipp hjul till kepsar.

Dagen efter var det dags att åka över med familjen då vi hade bokat att bo på det nybyggda hotellet Bella Sky natten mellan lördag och söndag för att slippa transporten på tävlingsmorgonen. Detta är något jag verkligen kan rekommendera! Hotellet var helt fantastiskt och i och med att det finns så många andra som även de ska tävla blir det en speciell känsla. Det låg även en metro station precis vid hotellet så det var inga problem med att transportera sig själv och familjen runt i Köpenhamn.

Lördagen spenderade jag och familjen med att checka in cykeln och lämna in löpväskan. En skillnad mellan Challenge och Kalmar är att man här ska dela upp sina saker i tre väskor en som man ska ta i första växlingsområdet och den andra mellan cyklingen och löpningen och sedan den sista som är till efter loppet. Systemet fungerade utmärkt för mig och man fick tänka igenom växlingarna i förväg så man kände sig mentalt förbered inför växlingar.

På eftermiddagen gick familjen på Ströget och vi åt på en restaurang som hette Sultan Palace där de hade bra mat enligt mig. I år gjorde jag ingen överdriven kolhydratladdning utan försökte äta som vanligt och äta naturliga råvoror förutom Vitargo carboloader som knappast kan räknas som naturlig men den fungerar bra på mig! Så man kan kortfattat säga att jag laddade med att äta normalt + Vitargo carboloader och Xtreme endurance. Anledningen till att jag inte gick och åt överdrivet mycket dagarna innan är att jag tycker man blir slö i kroppen och magen får jobba överdrivet mycket och personligen tycker jag att man känner sig tung.

Kvällen spenderades i Hotell lobbyn med mina föräldrar med kaffe och bubbelvatten. Det blev en tidig kväll där jag skulle gå upp 05:10 morgonen efter.

Challenge Copenhagen

Nu är det inte många timmar kvar till det är dags för start i årets huvudtävling för min del. Hur hoppas och tror jag då att det kommer att gå? Det är svårt att gissa resultat på så pass långa distanser som en Ironman ändå är.  Flera olika variabler spelar in som till exempel vilket väder det blir, ifall simningen blir lugn och man slipper att brottas eller få en spark i ansiktet, cykeln ska fungera och helst inga punkteringar, magen ska klara av hela spektaklet osv.Men mina tankar och mål är att först och främst klara av distansen. Det är lättare sagt än gjort det är ju ändå långa distanser i alla tre grenar.

Mitt främsta mål är att slå min tid från förra året som var på 11:04. Klarar jag det är det ett godkänt lopp. Går jag under 10:45 är det väl godkänt och 10:30 är mycket väl godkänt. Vad siktar jag då på de olika grenarna? Tiderna inom parentes är från Kalmar förra året.

Simningen (1:24): Borde har förbättrat mig och kan nog komma in runt 1:15 tror jag. Har en bättre våtdräkt i år och i våras blev det en hel del bra simträning. Men runt 1:15-1:20 borde jag komma in på.

T1: Har kan jag bara spekulera men tiderna från förra året var ganska långa så runt 7 minuter tror jag är lagom. Då kan jag ta på mig en långärmad ifall jag behöver det cyklingen.

Cyklingen (5:35): Mitt mål är att slå tiden men vart jag hamnar vet jag inte riktigt. Är riktigt orolig för punkteringar då det har pratats en hel del om det och jag känner personer som förra året fick flera punkteringar. Jag har iaf packat två extra slangar och tre kolsyrepatroner till min pump. Problemet med vägarna är att de har flinta i sin asfalt och den vänder sig på något konstigt när det regnar som det tyvärr verkar göra på söndag. Men min slutgiltiga gissning är runt 5:20-5:25 ifall det inte blir några punkteringar,

T2: Verkade gå fortare för de flesta så här tror jag runt 5 minuter.

Löpningen (3:55) Här återspeglas det oftast hur man har cyklat. Enligt mig finns det inte en dålig löpning efter en bar cykling. Då har man helt enkelt cyklat på för hårt och lämnat för lite kvar i tanken. Det är även under löpningen man verkligen kan tappa tid ifall det inte fungerar. Mitt främsta mål är att löpa under 4:00 timmar igen och kanske ner mot 3:45 ifall allting fungerar bra.

Det återstår att se om mina gissningar är rätt ute! Imorgon är det dags för pre-race möte och registrering inne i Köpenhamn. Det närmar sig!

Lite tankar och väderprognosen inför Challenge Copenhagen

Det närmar sig med stormsteg! Nu är det bara 3 dagar och några timmar kvar tills det är startdags och det känns helt ok. Det är ju ändå detta jag har väntat på i nästan ett år! Det enda som stör mig lite är väderprognoserna som inte direkt är optimala. Så här ser det ut från tre olika källor (www.dmi.dk, www.smhi.se och www.yr.no ):

Det som oroar mig lite är ju cyklingen med kyla och vinden. Det kan även leda till att det blir problem med punkteringar under cyklingen vilket var ett stort problem förra året då vägarna i Danmark har flinta vilket glädjer däck och slangtillverkarna inom cykelbranschen. Att det skulle blåsa kommer ju inte direkt som en överraskning men regnet hade jag gärna skippat då det kan bli en kall cykling den stora frågan är ifall man ska ha långärmad på sig under cyklingen för att inte bli för kall? Som tur är kan prognosen visa helt fel men man borde ha det lite i åtanke inför loppet.

Tittade lite på startlistan och såg att det är en hel del välkända namn till exempel Jodie Swallow (regerande 70.3 världsmästare), Rebekah Keat och Jude Lawn som både har flera toppplaceringar i Kona. På männens sida är Björn Andersson anmäld vilket kommer bli roligt då han säkert kommer leda loppet efter cyklingen och regerande mästaren Tim Berkel (8:08 förra året) kommer att jaga honom. Stephen Bayliss som har vunnit och har flera fina placeringar på olika Ironman kommer även han att deltaga!


Idag ska jag titta till cykeln lite och spänna skruvar skruvar osv så att inget oväntat händer under loppet. Ikväll blir det simning vid Sibbarp ifall det lugnar ner sig lite i vinden!

Kalmar mini triathlon

I fredags körde jag mini triathlon i Kalmar och det blev en rolig upplevelse! Distanserna var 300 meter simning, 20 km cykling och till sist 5 km löpning så det var lite kortare än vanligt för mig men det var riktigt roligt! Det blev en 3:e plats av nästan 300 deltagare så det var min bästa placering någonsin på en triathlontävling. En sak som satt i var växlingarna från de lite längre distanserna då jag säkert hade över en minut att kapa där :-)

Det roliga med ett tävling som mini triathlon är att alla kan ställa upp och man kan cykla om allt från en Biltema mtb till en cykel värd 50 000 kr. det enda problemet som jag ser det är att folk kanske tror att de är lite bättre än vad de egentligen är och kanske ställer sig lite för långt fram på simningen och kanske försöker köra om på lite konstiga ställen på cyklingen. Men som helhet är det fantastiskt roligt att se och deltaga på dessa tävlingarna!

På lördagen var det dags för Järnmannen som nästa år förmodligen kommer heta Ironman Kalmar eller Ironman Sweden ifall de nu kommer överens. Jag vill gratulera alla ni som körde tävlingen på lördagen och klarade av det! Mycket bra jobbat!