Köpenhamn maraton 2012-tävlingsberättelsen

I söndags den 20 maj var det dags för Köpenhamn maraton och det var min fjärde start i Köpenhamn. Inför maran har väl träningen flutit på bra dock har tävlingen haft mer fokus övriga då mitt stora mål i år är Challenge Copenhagen och att gå under 10 timmar där. För att klara det har jag försökt att lägga mer tid på cyklingen då jag redan ifjor löpte bra (3:28 på maran i CC). Eftersom resultaten har sett bra ut under vårens löptävlingar med bland annat en halvmara på 1:19 så har jag släppt löpträningen lite de senaste två månaderna och fokusen har legat främst på cyklingen.

Innan loppet var jag ganska övertygad att jag skulle klara att gå under tre timmar, om inget skulle hända trodde jag nog att jag ganska enkelt skulle gå ner mot 2:55. Men en sak hade jag underskattat och det är hur jävla tuff en mara verkligen är! Jag vet inte om jag hade förträngt det eller vad som hade hänt men att springa maraton ganska fort gör verkligen ont och det värsta är att det kan kännas hur bra som helst fram till och med 25-28 km sen börjar det att göra ont och det måste man vara medveten om. Men här kommer min tävlingsberättelse och hur det såg ut dagarna innan:

I början på veckan var jag tvungen att dra ner på träningen tack vare en höft och en baksida på vänster låret som gjorde ont.Min hals var även den lite sur och rosslig men det skulle visa sig att det inte var något allvarligt. Tack vare höft, lår och hals blev det ingen start i blodomloppet på tisdagen dock var jag där och spred lite fakta om Malmö Triathlon som kommer blir en riktigt bra tävling! På onsdagen var det dags för rökdykning på jobb och det blir som ett träningspass och det hela avslutades med lite styrketräning.

På torsdagen kan man säga att min verkliga uppladdning började det var då jag började att dricka mina Vitargo Carboloader som jag personligen tycker är mycket bättre än att ösa i sig vanlig mat då jag endast tycker att man blir tung om man vräker i sig pasta osv. Det blev 7 km i tävlingsfart där jag började i 4:15 tempo och avslutade i 4:05 och det kändes ganska tungt men det brukar det göra dagarna innan en större tävling.

Fredagen spenderade jag på IMC i Malmö och genomförde ett maxtest på cykel (det kommer ett blogginlägg om testet inom de närmsta dagarna men man kan läsa mer om det här: http://www6.idrottonline.se/HeleneholmsIF-Triathlon/Triathlonnyheter/NyheterfranHeleneholmsIFTriTeam/imctesttest/)

Dagen innan maran jobbade jag på dagen (08-18) och det blev inte speciellt mycket gjort i träningsväg ett lättare styrkepass och lite intervaller för att bestämma mig vilka skor jag skulle använda var det enda dock var vi på två larm innan klockan var elva så man hoppades att det skulle räcka med larm.

Jag var hemma runt sju på kvällen och Hanna som och laddade på sitt eget sätt med att vara på en möhippa för en gammal kollega till henne. Vilmer var nog den som hade haft det lugnast av oss då han först hade spenderat dagen med att bli bortskämd utav mormor och morfar och sedan bli bortskämd utav farmor och farfar. Men det var rätt skönt att kunna sova och veta att vilde Vilmer hade det bra hos farmor och farfar.

På tävlingsdagen blev vi hämtade 07:15 och jag var lite sent på det så min frukost fick bli lite kaffe och lite Vitargo men jag brukar inte vara speciellt hungrig på tävlingsdagen. Mitt skoval för dagen var Mizuno Wave Ronin ett val som jag inte ångrade! Innan starten hände det inte speciellt mycket jag hade fixat med det mesta. Jag visste att det förmodligen skulle bli varmt därför sprang jag med en "run visior" och min taktik var att försöka kyla ner min kropp vid vätskestationerna och sedan undvika solen så mycket som möjligt. Jag har på ett brutalt sätt upptäckt att jag inte kan hantera värmen speciellt bra under löpning (Sövde HIM 2010).

Innan starten var taktiken att jag skulle öppna första halvan på runt 1:27-1:28 och sedan minst hålla det för den avslutande halvmaran. Jag skulle behöva ligga lite under 4:10 och tänkte att det inte skulle bli några problem och ärligt så var det aldrig det heller under de första 21 km. Det kändes riktigt bra och jag fick till och med hålla igen för jag visste att andra halavan skulle bli jobbigare. Jag var noga att försöka få i mig något vid varje vätskestation och att blöta antingen tröjan eller huvudet.

Mina första mellantider från loppet såg ut på följande sätt:

5 km, placering 264 tid: 00:20:46, snitt hastighet min/km 4:09, split 20:46
10 km, placering 231, tid 00:41:23, snitt hastighet min/km 4:07, split 20:37
15 km placering 243, tid 1:02:21, snitt hastighet min/km 4:11, split 20:58
20 km placering 255, tid 1:23:25, snitt hastighet min/km 4:12, split 21:04
21,1 km placering 250 tid 1:27:56

Jag hade med andra ord gjort första halvmaran på 1:28 och kände mig stark och det fanns inga orosmoln på himmel för den var klarblå både i mina tankar och i verkligheten. Detta skulle komma och visa sig lite senare! För ju längre loppet gick ju varmare blev det! Solen stod på och jag började runt 23-25 km se att folk började tappa. Jag sprang om fler och fler men jag tog ett beslut vid 25 att jag skulle springa 10 km defensivt för att inte tappa mitt stora mål som var att gå under 3 timmar. Men runt 28 km var himmelen inte längre klar blå hos mig den hade börjat att bli lite grå och varje steg började kännas mer och mer i benen. Himmelen i Köpenhamn den var dock fortfarande blå! Solen hade vid detta laget börjat att värma på ordentligt och det var årets utan tvekan varmaste dag.

Jag började nu tappa tid men jag kände ingen direkt panik utan jag tycket nog att jag hade det underkontroll jag kollade på min GPS klocka och jag låg enligt den bra till. Men allt efter att km gick ju längre kändes de och min klocka började pipa tidigare och tidigare jämfört med de officiella kilometers markeringarna. Problemet är att jag blev tröttare och tröttare och såg att min km tider gick ner men jag kunde inte riktigt räkna ut vad jag var tvungen att hålla för att klara att gå under tre timmar. Jag kollade på klockan och den visade att jag låg bra på det och jag hade fortfarande 3 timmars gruppen bakom mig. Men nu började varje kilometer blir riktigt jobbig.

Man ska veta att ett maraton "börjar" egentligen runt 28 km för det är då allting börjar att falla ihop. Det gäller iaf oss dödliga då knäna gör ont, låren gör ont ja nästan allt gör ont. Det är nu man måste börja gilla smärtan och jag har börjat att bli ganska bra på det och det stärker en mentalt när man börjar att springa om folk! Vid 38 kilometer är det precis som om hjärnan slår om. Helt plötsligt är det ju bara 4 kilometer kvar! Det är ju ingenting! 4 kilometer skriver jag inte ens in i min träningsdagbok då detta är en för kort runda (om man nu inte maxar). Mitt stora problem nu var att försöka räkan ut hur jag låg till med tiden men jag bord ligga bra till klockan visar ju att jag gör det men styrkan börjar komma tillbaka och det känns som om jag kan springa fortare igen och jag börjar plocka placeringar i ganska bra takt. Vid det här laget är det varmt, riktigt varmt men det känns ändå ok och min strategi med att blöta tröjan och huvudet verkar ha fungerat.

Allting ser jättebra ut tills det att min klocka piper och visar 42,2 km och tiden 2:58. Mitt stora problem är att jag inte är vid mållinjen utan cirka 400 m ifrån den. Nu börjar jag få panik min GPS klocka har visat fel och jag har enligt det allt från 1:01 till 1:59  att ta mig till mållinjen. Jag börjar att sprinta med kramp i höftböjarna och ont i låren. Det ser förmodligen inte klokt ut men målet kommer närmare och jag ser på klockan att den är över den visar 3:00:16 när jag passerar mållinjen. Nu är jag nervös och ganska förbaskad på min GPS men jag vet om att jag startade längre bak och min tid gäller från det att jag passerar mattan tills dess att jag går i mål.

Efter lite letande hittar jag resultatservicen och jag blir jävligt glad när jag ser att den visar 2:59:53!

Äntligen under 3 timmar!

Nu orkar jag inte skriva mer utan det får bli i ett annat inlägg!