Nytt personligt rekord på halvmaran!

I söndags sprang jag och frun sista loppet i Nike Marathon test och det var dags för halvmaran. Jag var orolig i början på veckan eftersom jag inte mådde speciellt bra efter förra helgens träning men jag mådde lite bättre under fredagen och även om benen kändes lite trötta så var det inga problem att cykla till jobb på lördagsmorgonen! Dessutom stod alla vindkraftverk stilla vilket förmodligen var första gången i år! Jag hade turen som hade en kollega som kom in och jobbade natten för mig vilket visade sig vara ett smart drag då de hade haft två larm under natten!

Jag och Hanna tog tåget över och det har verkligen fungerat hur bra som helst vid alla lopp vilket är skönt att veta ifall man ska löpa loppen nästa år med. Vi var framme en halvtimme innan start vilket jag tycker räcker när man redan har chip och nummerlapp. Det blev lite lugn uppvärmning med Sebastian Thuns som även han är en HTT:are. Jag hade som mål att gå under 1:20 men jag hade varit nöjd med en tid på 1:20:xx. Förra gången jag löpte en halvmara var Broloppet 2010 och sprang jag på 1:24:59.

Jag ställde mig ganska långt fram innan starten och hade bestämt mig för att löpa utan vätskebälte. Anledningen till detta var att jag tycker det är svårt att dricka ordentligt när man springer i 3:47 min/km. Men jag tycker även det är svårt att dricka ur muggarna som man får drickan ur.

Jag kom bra med när starten gick och det var inte speciellt många som stod fel utan de flesta där framme hängde med bra. Jag måste säga att det kändes bra hela tiden och det var nästan som om man fick springa och hålla igen lite! Banan i sig är en ganska svängig historia med mycket kurvor osv

Vädret var perfekt och det kunde förmodligen inte vara mycket bättre det enda jag kan tänka mig är några grader varmare men annars helt underbart löpväder! Hela loppet kändes bra fram till 17 km då jag helt plötsligt började få krampkänningar i mina ljumskar och så höll det på de sista 4 km vilket jag nu är lite orolig för. Jag hade känningar i mina ljumskar för cirka en månad sedan men det har gått över. Jag hoppas att det bara var lite saltbrist och att det försvinner ifall man laddar ordentligt annars har jag ett stort problem i augusti ifall jag börjar krampa utan ordentlig anledning. Jag klarade ändå hålla hyfsad fart de sista kilometerna men fick inte löpa de så fort som jag kunde.

Dagens prestation stod dock frun för då hon kom i mål på 1:49 vilket var ett personligt rekord med nästan 15 minuter! Hon kommer bli farlig på maran!

I och med mitt fina resultat kommer jag inte att köra speciellt mycket mer löpträning inför maran utan nu blir det fokus på cyklingen så jag kan komma starkare än någonsin till Sövde och Challenge Copenhagen i sommar! Nu i april har jag cirka 700 km som jag måste hinna med ifall jag ska klara min utmaning. Jag har en känsla att det blir svårt men omöjligt är det inte!