Challenge Copenhagen-Tävlingsberättelsen!

Min klocka ringde 04:30 och man var ju inte speciellt pigg.  Jag hade bestämt mig för att sova hemma och ta tåget från Malmö Central till Kastrup för att sedan byta till metron. Frukosten var som vanligt på tävlingsdagen nästan obefintlig det blev lite juice, en banan och en kopp kaffe. Jag och Hanna cyklade ner till Centralen och löste biljetter och allting flöt på bra med tågtrafiken och 45 minuter senare var jag på plats på Amager strandpark.

När man väl hade checkat in sig så var det dags att pumpa cykeln och kolla så att allting var ok med cykeln. Växlingsplatsen jag hade fått var när ombytningstältet vilket inte var positivt för mig då jag hade en lång väg att springa i cykelskorna men cykeln stod där den skulle och när jag tittade närmare på de andra cyklarna runt om mig och insåg att på mitt räcke hänger det cyklar för över 1 000 000 kr. Det var Specialized Shivs, Cervelo P4:or, en Pinarello Graal och en Sellehed!

Efter det att däcken var fyllda så lämnade jag pumpen till Hanna och började att ta på mig våtdräkten. Jag skulle starta i första age group (AG) vågen vilka skulle starta 7:15. jag gick och värmde upp lite i havet på motsatt sida. Det kändes helt ok och jag vet ju att simningen är min svagaste gren men jag hoppades att sitta på cykeln efter 1:15. I CC släpper man först iväg proffsen sen alla kvinnliga deltagare och sen börjar man med de olika AG vågorna vilket jag tycker är bra eftersom simningen blir oftast lite lugnare men den stora skillnaden märker man ute på cyklingen där fältet automatiskt blir mer utsträckt och draftingen blir inte ett stort problem.

Simningen flöt på ungefär som jag hade trott och det enda missödet var att en person lyckades att slå av mig mina simglasögon men utav ren tur fångade jag de innan de gled av min simmössa. Efter cirka 20-25 minuter börjar man simma ikapp de kvinnliga deltagarna och jag väljer hellre en lite längre simväg än att gå in närkamp. Simningen i CC går i en konstgjord lagun vilket medför att man aldrig behöver bry sig om höga vågor. När jag har cirka 500 meter kvar så börjar folk från startgruppen bakom mig komma ifatt och de simmar om men det gjorde de även förra året så jag var inte orolig att jag hade tappat en massa tid. När jag stiger upp ur vattnet så visar min klocka 1:11 så jag ligger helt i fas och växlingen flyter på utan större problem och jag sitter på min cykel efter 1:15!

Cykelbenen känns bra direkt och jag passerar en del på¨väg ut ur Köpenhamn som annars är en ganska långsam del men riktigt rolig att cykla! Det är en massa svängar och inbromsningar men det är roligt att cykla på helt avstängda vägar i en så stor stad som Köpenhamn. Efter cirka 12-15 km börjar man kunna köra på ordentligt och runt om mig är det inte speciellt mycket cyklister dock cyklar jag om en hel del utav de kvinnliga deltagarna. Efter cirka 35 km börjar det komma upp starka cyklister som startat i andra startgrupper och de flesta bara susar förbi.

När man lämnar kusten börjar den jobbiga biten utav cykelbanan. Det blir nu lite backigt inga stora monster men små och mycket svängande som stör en rytm. Min snitthastighet går under 35 km/h men benen känns fortfarande bra och nu väntar man bara i stort sett bara på Gels bakke där cykel vm avgjordes 2011.

I slutet på backen står folk tät ihop och det blir precis som en bergetapp i TdF dock visste jag vad som skulle komma efter Gels Bakke nämligen 1 km på kullersten vilket är en hemsk upplevelse. Det känns som om man kommer att skakas ihjäl och man är hela tiden rädd att man kommer att tappa flaskor, reservslangar osv men det gick bra på bägge varven!

När man efter kullerstenen kom ut på strandvägen gick min snitthastighet upp över 35 km/h igen och det var inte förrän andra varvet in i landet då jag började känna av värmen och det hade nu börjat att blåsa lite och man fick lite motvind och jag började plocka lite placeringar igen dock började det att bli tråkigt att cykla vilket alltid brukar komma i huvudet runt 140 km i år var det dock inte så negativt som förra året så efter kanske 5-7 stycken Ironman kanske man tycker det är roligt hela cykeldelen! Jag tyckte även att domarna under cyklingen ska ha en eloge för de "lurade" en del cyklister när de kom två körandes med kanske 1 km mellan så man såg grupperna framför krympa när första domaren kört förbi och de hade inte räknat med andra domaren att komma så pass fort efter så man såg en hel del som fick straff.

Sista delen utav cyklingen går in i Köpenhamn igen och man tappar lite hastighet eftersom det blir en hel del kurvor och inbromsningar igen. Men efter en cykling som tog 5:12 kunde jag hoppa av min cykel och bege mig till T2. Jag bytade om ganska snabbt och kände att jag behövde gå på toa och när jag stått i toa kön i över 1 minut beslöt jag mig för att sticka ut och hoppas att det skulle komma något tillfälle att lätta på trycket. Löpningen gick sådär i början och jag fick aldrig något riktigt flyt i steget dock hittade jag efter 7 km en toalett och för er som undrar hur lång tid det tar att kissa under ett lopp tog det mig 1 min 56 sek. Efter halva löpningen fick jag reda på att jag låg cirka 3 1/2 minut efter för att kunna gå sub 10 och det var nu mitt lopp verkligen började.

Det hade nu börjat att bli riktigt varmt och ska sanningen fram kommer jag inte ihåg sista delen utav löpningen. Jag fick mellantider hela tiden att jag tog in tid men efter 31 km gav jag upp. Jag började gå och började intala mig själv att 10:04 är en riktigt bra tid med tanke på värmen som nu var under löpningen. Man började hitta ursäkter som att träningen har inte gått som den skulle, jag har ju en ny liten familj och köpt hus osv osv. Jag tror att jag gick i cirka 50 meter till dess att jag får kontakt eller kanske tappar kontakt med min hjärna och börjar springa igen och helt plötsligt känns det som om jag kommer att klara det. Fråga mig inte vad som hände för jag get inte riktigt. Jag hade vänner som hejade på mig på sista varvet men jag kommer inte ihåg att de var där eller vad de hade sagt. Efter att ha räknat ut att jag skulle klara att gå under 10 timmar var det en ren fröjd att ta det lite lugnt och passera målområdet men en härlig kramp i benen!

Att det sen var Sindballe som var speaker och Rasmus Henning stod och dela ut medlajerna gjorde inte målgången sämre!

Efter att ha fått lite medicinsk hjälp var det en mycket nöjd Rasmus som äntligen gick under 10 timmar med en simning på 1:11, cykling på 5:12 och en löpning på 3:28. Jag blev näst bästa svensk i tävlingen och slutade på 29:e plats i min AG och 136 totalt och var så här nöjd efter loppet